Sträckning
I-280/Cabrillo Highway till Morro Bay, just över 400km.
Pacific Coast Highway (PCH)
Kärt barn har många namn. PCH löper från Columbia River i delstaten Washington ända ner till Mexikanska gränsen med olika benämningar längs sträckningen. Den är en del av US101 och den kallas också US 1, California State Route 1, SR1, Cabrillo Highway, California 1 och Route 1 där den går genom Californien. En del källor skriver att det är den delen av vägen som går genom Californien som benämns PCH, andra att det är hela sträckningen från Baja California till Olympic Peninsula. Du kommer hitta massor skrivet om denna väg, bland annat i National Geographics Drives of a lifetime.
San Francisco Bay Area
Vi börjar sträckan i södra utkanten av San Francisco, närmare bestämt just söder om Daly City. Vi har åkt från hotellet nära flygplatsen via I-280 upp till den korsar med PCH. Här är vyn då man sedan kör över krönet söderut.
Första stoppet blir Calera Valley just norr om Pacifica State Beach. Eftersom kaffet är väldigt blaskigt så försöker vi hitta någonstans som serverar lite starkare kaffe. Stranden här med surfvågor var otroligt läckert och ger en försmak på den dramatiska kusten som kommer.
I huvudet börjar tonerna av Beach Boys Surfin' U.S.A. spela. Det är i princip vindstilla och ingen riktig surf på havet, men det stoppar inte entusiasterna.
Bilarna har ofta en eller flera surfbrädor på taket eller instucket genom nedvevbar bakruta.
Som alltid på början av en resa så är allting överväldigande och kamerorna går på högvarv. Vi vill dela med oss lite av bilderna kopplat till en beskrivning av sträckningen och vad som finns längs den.
På väg söderut så duggar stränderna tätt. Vyerna är magnifika. Vi stannar och går ner på Pomponia State Beach.
Monterey Bay Area
Efter att man passerat Santa Cruz så kommer man till en flera långa stränder där kusten är ganska platt. Här var det riktigt gott om surfare och väldigt bra surfvågor. Vad gäller badvänlighet så var det ofta branta strankanter och varningar för kraftig underströmmar.
Efter denna sträcka kommer man in i Monterey och sedan in i den gudomligt söta staden Carmel-by-the-sea som för tankarna till Provence i sydfrankrike. Vi satt mest och gapade och försökte hitta en väg ut ur staden. Vi tog av från PCH för att det blev totalt tvärstopp i trafiken. Kuststad med fins bad en lördag då det är soligt och över 25 grader gjorde att det var många som ville dit. Efter lite kryssande så tog vi oss tillbaka upp på PCH söder om Carmel. Jag lånade en bild från shellstravels.com och en från internationaltravelbug.com för att visa hur det ser ut i och runt Carmel.
Central Coast and Big Sur
Kort efter att man passerat Carmel så kör man över Bixby Creek Bridge byggd 1931-32. Den är väl minst sagt ikonisk för Big Sur.
Den byggdes för att korta ned den omväg man hittills behövt ta inåt landet för att korsa Bixby Creek. Omvägen var på slutet av 1800-talet nästan 50km längs krokiga grusvägar och kunde enligt uppgift ta 3 dygn.
Kusten här är sagolik och för tankarna ibland till Narnia och stranden nedanför Cair Paravel.
Vägen är slingrig längs bergssidan och lite av en utmaning för någon som är höjdrädd. Enfilig och utan mitträcke, och definitivt inget räcke vid sidan. Endast i ett fåtal kurvor finns räck och i princip aldrig längs de få "rakorna".
Droppet är på ett par hundra meter och det suger till rejält i magen.
Här syns det ca 30cm höga vägräcket som fanns ibland i kurvor, och den magnifika kusten.
Bländande vackert! Här är vi nära Ragged Point där det finns ett motell med restaurang och en souvenirbutik fokuserad på Big Sur.
Sedan måste vi bjuda på lite mat. Ragged Point Gourmet burger med grönmögelost och karamelliserad rödlök, friterad sötpotatis och en iskall Dr Pepper. Nästa gång vi kör denna väg så blir nog detta kanske ett övernattningsstopp.
En tag efter Ragged Point så planar kusten ut lite längst ned mot havet, bergen finns kvar en liten bit längre in. Vi passerade Herst Castle men kände inte att vi hade tid att stanna och ta en guidad busstur upp till slottet eftersom klockan börjat närma sig kväll. Nästa gång ska vi definitivt se Herst Castle. Vi njöt av vyerna längs vägen istället på väg mot övernattningsstället i Morro Bay.
Väl framme i Morro Bay hade det hunnit skymma. Vårt hotell Pleasent Inn låg i backen ett par hundra meter ovanför vad som måste beskrivas som ett fiskeläge, inte helt olikt Hunnebostrand på västkusten.
Här var det lite turistinriktat med restauranger och souvenirbutiker men det fanns också till exempel ett skateboardmuseum med världens näst (!) största skateboard. Var den största är förtäljde dom inte.
Efter att ha kollat av Morro Bay så var första sträckan av resan avklarad.
Sammanfattningsvis kan sägas att PCH var fantastisk och värd en egen resa. Nästa gång så kommer vi planera in fler stopp efter vägen så vi huínner lite mer avkrokar och stanna till lite efter vägen. Till exempel så kan det vara värt att ta en övernattning eller kanske till och med två i Carmel-by-the-sea. Vi har förstått att vi missade något då vi inte stannade vid Herst Castle. Sedan så om man åker en knapp timme rakt inåt från Morro Bay så kommer man till Cholame där James Dean omkom i en trafikolycka. Vi badade dessutom inte, dels för strömmarna men också för att det var lite kallt i vattnet. Om man åker denna väg i september-oktober så kan man nog få in bad i ekvationen.